Benen på första myran
Intermittent hälta innebär att det vid ansträngning, vanligen vid gång, uppstår tryckande smärta, domning och trötthet i ena eller båda benen som tvingar personen att stanna. Obehandlad leder extremitetshotande ischemi ofta till amputation. Smärta i benet vid vila, ett sår som läks dåligt eller nekros är tecken på syrebrist ischemi som hotar extremiteten. Behandling och uppföljning av benartärsjukdom inleds inom primärvården så snart sjukdomen har diagnostiserats.
Ischemisk vävnadsskada uppkommer oftast i områden utsatta för tryck tår, häl eller benutsprång på fotbladet. Dessutom undersöks om det finns känselbortfall i benen — särskilt viktigt för diabetiker — eller sår eller nekros, det vill säga tecken på ischemisk vävnadsskada. Smärta i benen vid gång kan även ha andra orsaker än benartärsjukdom, till exempel ryggsjukdomar.
Sjukdomen kan vara symtomfri, särskilt hos personer som rör sig lite, eller man förstår inte att fästa uppmärksamhet vid symtomen. Om ABI-värdena sjunker signifikant vid ansträngning tyder det på störd cirkulation i benen och på benartärsjukdom. Cirkulationsförbättrande ingrepp revaskularisering utförs alltid när det är möjligt och meningsfullt; det syftar till att lindra ischemisk smärta och låta vävnadsdefekter läka samt till att förhindra amputation och på så sätt bibehålla patientens funktionsförmåga.
Vilosmärta som beror på syrebrist känns vanligen i benets perifera delar fotbladet, tårna på natten i liggande ställning. Också vid extremitetshotande ischemi måste behandling av riskfaktorerna inledas omedelbart för att förbättra helhetsprognosen. ABI-mätningar kan göras på hälsovårdscentralen. Om behandling med livsstilsförändringar, läkemedel och gångträning inte har gett resultat inom sex månader och intermittent hälta som hotar arbets- och funktionsförmåga fortgår, fortsätter man med undersökningar och behandling inom den kärlkirurgiska specialiserade sjukvården.
I specialsituationer kan också andra metoder för att mäta blodcirkulationen användas. Hos en del patienter yttrar sig sjukdomen som så kallad intermittent hälta. Sjukdomen kan ofta särskilt hos äldre vara symtomfri eller ha lindriga symtom, eftersom andra faktorer som begränsar rörligheten exempelvis sjukdomar i rörelseorganen, kronisk obstruktiv lungsjukdom eller hjärtsvikt kan dölja symtomen på ischemi. Läkaren kan konstatera artärsjukdom genom att palpera känna på pulsen i ljumsken, knävecket, vristen och fotbladet.
Benartärsjukdom framskrider inte alltid stegvis från en svårighetsgrad till följande, utan ischemi som hotar extremiteten kan vara det första tecknet på sjukdomen. Bildundersökningar används bara om man planerar invasiv behandling, eller ibland vid differentialdiagnostiska problemsituationer. Av dem är kranskärlssjukdom och hjärnartärsjukdom kanske bättre kända än benartärsjukdom.
God medicinsk praxis-rekommendation «Alaraajojen tukkiva valtimotauti» 1. Ischemisk vävnadsskada, det vill säga sår eller nekros, uppträder ofta antingen spontant eller efter en mindre skada; orsaken kan vara att skon trycker eller skavar eller till och med något så trivialt som att värma fötterna mot ett värmeelement. Även om den är symtomfri är benartärsjukdom ett tecken på att det också kan förekomma förträngningar i hjärnartärerna eller kranskärlen, och risken för kardiovaskulära händelser är därför ökad.
Att gå snabbt eller i uppförsbacke förvärrar smärtan. Symtomens arteriella ursprung kan också bedömas med ett gångmattestest där ABI mäts i vila och efter standardiserad ansträngning. Intermittent hälta är ett besvärande men för benen ofarligt symtom. Det enklaste och förmånligaste sättet att konstatera benartärsjukdom är att med en dopplerapparat mäta förhållandet mellan det systoliska blodtrycket i vristen och överarmen ankel-armtrycksindex, ABI.
Ett ABI-värde på 0,9 eller mindre tyder på försämrad artärcirkulation i benet. Benartärsjukdom, också kallad fönstertittarsjukan och på medicinskt språk claudicatio intermittens, beror på att artärerna förträngs och täpps till. Hos diabetiker kan vilosmärta saknas beroende på neuropati som gör benet känslolöst. I värsta fall kan sjukdomen framskrida till ischemi syrebrist som hotar extremiteten och som obehandlad kan leda till amputation.
Det är emellertid ett tecken på generaliserad artärsjukdom och därmed på ökad risk för kardiovaskulära händelser. Riskfaktorer för benartärsjukdom inkluderar rökning, diabetes, åldrande, högt kolesterol, blodtryckssjukdom och njursvikt.
Polyneuropati, en sjukdom i flera nerver
Smärtan går vanligen om rätt snabbt när man stannar på några minuter , men när man går vidare kommer den på nytt. ABI över 1,4 tyder på förhårdning av artärväggen, vilket också är ett tecken på benartärsjukdom. Läkaren observerar också särskilt färgförändringar i fotbladen blekhet , temperatur svalhet , atrofi i muskler och hud och avsaknad av behåring. Förutom att behandla de ovannämnda riskfaktorerna, behandlas intermittent hälta i första hand med regelbunden motion: man går tills det uppkommer måttlig smärta, sedan vilar man tills smärtan lindras, och går igen till nivån för måttlig smärta, upprepat så många gånger som möjligt under 30—60 minuter.
Smärtan lindras genom att låta hänga benet ner, sitta eller stå upp. Benartärsjukdom är en av tre manifestationer av artärsjukdom.
Vid benartärsjukdom försämras det arteriella blodflödet till benen på grund av de förträngningar eller blockeringar i artärerna som sjukdomen orsakar, vilket kan leda till syrebrist ischemi i benen. Vid behov tas laboratorieprover exempelvis blodsocker, kolesterol, kreatinin, blodstatus för att kartlägga riskfaktorer.